Nu ser han sådär uppgiven ut, han där som jag bor med! Det här fenomenet dyker upp med jämna mellanrum! Konstigt jag förstår det inte men det är alltid i samband med någon mässa vi ska på. Nåja, han får ett par timmar på sig så har han fixat packningen och han är sitt gamla jag igen. Jag är inte ett dugg orolig att jag måste lämna något hemma.
Hörni, snart ses vi på Syfestivalen.
~~~
Kristina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar